This is me

Var på första konserten med Kent igår.
Jocke Berg gjorde sitt jobb och levererade fina låtar.
Spelningen började ganska segt
men så fort mörkret sänkte sig över Göteborgs trädgård så inföll sig en stämningsfull känsla.
Ljusshowen lyfte upp spelningen till en högre höjd, gjorde att orden kändes mer på riktigt
Dock tycker jag fortfarande att det är synd att man inte hör texterna bättre...
de liksom försvinner någonstans bort i fjärran och de blir svåra att tolka.
Men publiken var nöjd, sjöng härligt med i låtarna och händer viftade fram och tillbaks så fort Jockes händer lyftes.
Mäktigt och märkligt behagligt att se
Undras hur Jocke Berg känner sig efter en spelning.
Han som annars har ett märkligt dystert sätt...
Dagens tidigare regn höll sig borta, men gräsmattan under oss var trots allt fortfarande blöt.
Avslutningen med Mannen i vita hatten var magisk




------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag förs tankarna tillbaka till en annan första gång.
Med Lars Winnerbäck på Kalas under Juli i Helsingborg 2001

Han beskriver själv turnen såhär (på sin hemsida www.winnerback.se)

"Jag upplevde igen nåt som jag kände med Skurkarna, det var så mycket folk som turnerade och skulle samsas om saker och jag blev trött och hittade ingen plats i gruppen. Jag fungerar inte med så många människor, antar det påminner mig om skolan och grupparbeten" Lars Winnerbäck.

Där vi stod
på ett torg med knappt några andra än vi
Där började den varma kärleken till Lasse träda fram
hans låtar och framförallt hans underbara texter
som etsar sig fast och stannar för alltid kvar
i ett medvetande som glömmer så mycket annat
som annars kan kallas viktigt.

Det var på den gamla goda tiden det
Men med tiden blir man äldre
och tiderna blir lugnare
Mera behagliga